emo text

träningen gick åt helvete.
red till ridhuset en halvtimme innan lektionen börja med lucia, red fram som på tävling och hoppade en bana runt 1.10 hon var lite av & på, och jag har lite svårt att lägga henne rätt på hinder eftersom att hon gärna själv vill bestämma det :P men då kommer hon ofta jätte nära och jag vill hellre att hon hoppar lite längre ifrån.. men men, hon är sjukt rolig att hoppa iaf! stressade hem till stallet igen, drog av henne grejerna och fixade Bridie.., var då meningen att jag skulle hinna tillbaka till samma lektion och rida bridie oxå! så jag blev helt sjukt stressad, när jag kom dit hade alla skrittat av, och alla väntade på mig så dom kunde bygga bort banan (eller dom hade redan börjat lite) men iaf, stress red fram och började hoppa, hon bjöd inte alls och verkade inte alls vilja hoppa ? och jag var bara stressad och vette fan vad jag gjorde, då stanna hon på ett titt hinder, börjar krångla.. alla väntar på mig och jag var nära på att bryta ihop, sen kommer en oxer då vi missförstår varandra totalt så jag flyger av över hindret, *min specialitet* och då pallade jag verkligen inte längre, så skickade hem alla så jag fick vara kvar ensam och ta den tid jag behövde, men allt hade redan blivit knas och ingenting ville fungera... så det slutade med att jag hoppade en låg bana efter domm gått och sen bar bort hela banan själv...
as taggad nu till södertälje ! -.- ska antingen hoppa på lördagen istället, eller stryka mig helt, stryka hela tävlingsåret, stryka hela min livstid.

Jag kan ju aldrig lita på henne eftersom att hon ibland funkar skit bra och ibland är hon helt död inte så kul att tagga till en tävling flera timmar bort och sen märka när man går igenom startlinjen "jaha, hon var på det här humöret idag..." jag tappar fokus totalt om inte hon är med och kämpar med mig ! jag vill så gärna att det ska fungera, men vi kan verkligen inte förstå varandra ibland.. hon har aldrig varit min typ av häst men eftersom att vi vet vilken kapacitet hon har så har vi försökt iaf, me najg vet inte hur länge till jag orkar försöka...